Berlin snackar Freedom

Jag passade tydligen på att smuggla hem en tysk mördarförkylning när jag ändå var igång, så den har jag spenderat de senaste dagarna med. Helt ofrivilligt självklart, men nu kan jag skryta med att ha överlevt även en sådan. När jag kom hem i söndags kände jag inte av den, men i måndags kände jag hur den kittlade mig i näsan och lagom tills jag skulle börja jobba i onsdags så var jag totaldäckad. Gjorde ett tappert försök att läsa igår, men jag orkar inte hålla boken uppe och så fort jag försökte fästa blicken vid ett ord så började ögonen rinna och jag fick en nysattack. Kändes lönlöst tillsist. Så jag har sovit. Och tittat på film. Och sovit igen. Nu är jag på bättringsvägen äntligen.

Men Tyskland. Eller ja, Berlin var jag ju i. Fantastiskt stad. En stad som bär på många berättelser som väcker eftertanke. Jag hälsade på E.T.A. Hoffmann och bröderna Grimm. Personliga favoriter som råkar vara begravda i Berlin.

Annars verkar den stora litterära snackisen i ovannämnda stad vara Jonathan Franzen och hans Freedom. Folk pratade om den överallt och min vän som jag bodde hos hade boken vid sin säng efter en rekommendation från en vän. Även hos mig har den för tillfället en plats i mitt fönster där alla böcker jag ska läsa närmast ligger och väntar.

  Hoffmann vilar sin sista vila på Friedhöfe vor dem Halleschen Tor (också kallad Friedhof III der Jerusalems- und Neuen Kirchengemeinde), där hans gravsten säger E..T.W. Hoffmann. Detta för att hans namn faktiskt var Ernst Theodor Wilhelm, men som hommage till självaste Mozart så bytte han ut Wilhelm mot Amadeus och hade E.T.A. Hoffmann som sin pseudonym. På 1800-talet då Hoffmann dog var det förbjudet att ha smeknamn ingraverade på sin gravsten så han är därför förevigad som E.T.W. Hoffmann. Tack till herr Becker (nuvarande gravstensgraveraren) som gav mig en privat guidning genom kyrkogården och berättade allt om dess historia.

Bröderna Grimm vilar sin sista vila en lagom lång promenad från Hoffmann, på St. Matthäus Kirchhof.