Getingfabriken av Iain Banks

En dag för sent på grund av en smärre datummiss, men här kommer recensionen i alla fall.

1984 debuterade Iain Banks med Getingfabriken och gjorde därmed ett slag för makaber skräck. Föga uppskattad av vissa, som ansåg att det var smaklös och vidrig. Älskad av andra, som ansåg den platsa bland århundradets hundra bästa romaner. Nu ger Modernista ut Banks omtalade historia igen.

På en liten ö utanför Skottlands kust är 17-årige Frank och hans pappa den enda invånarna. Frank existerar inte på pappret, han har aldrig gått i skolan och omvärlden intresserar honom inte. Han är snarare rädd för den. Innan Frank hade fyllt tio år så var han ensam ansvarig för mord på tre yngre barn, bland annat på sin egen lillebror, men enligt honom själv är detta inget han sysslar med nu, det var bara en fas han gick igenom. Som 17-åring så är det hans enda vän, dvärgen Jamie, som han går ut och super med när han inte ägnar sin tid åt rituella getingmord eller att plåga och mörda djur och visa upp deras huvuden på öns skyddande barriär, de så kallade Offerpålarna längs kusten. Parallellt med Franks makabra vardag så är det äldre halvbrodern Erics ankomst på öns som inväntas. Eric som nyss har rymt från mentalsjukhuset.  

Först och främst. Det här är inte en bok för den som har svårt att läsa om djur som plågas. Jag kom på mig själv med att se äcklad ut vid flera tillfällen under läsningens gång. Att Frank sitter med sin Getingfabrik, en anordning byggd utifrån en gammal klocka som erbjuder dessa flygfän tolv olika sätt att plågas till döds, och verkligen njuter känns så olustigt att läsa om och bättre blir det inte när han eldar och spränger små söta kaniner till döds. Men. Dessa beteenden tillhör Franks psykopatiska personlighet och förstärker den obehagliga känslan som jag anar att Banks vill ge läsaren.

Getingfabriken är skriven ur Franks perspektiv och han berättar om sin familj och sin barndom. På varje sida så verkar Banks ha använt sig av sina tidigare studier i psykologi och byggt upp en klassisk galning för läsaren. Jag har tidigare skrivit om hur intressant det är att läsa om vad som gör att vissa gör verklighet av de ondeskefulla impulerna som dunkar i deras bröst även om de utåt sett verkar ganska friska i hjärnan och även om Frank är en fiktiv person så tycker jag att Banks har gjort honom realistisk och byggt upp honom bra efter psykologins alla regler. Visst gör det berättelsen lite förutsägbar, men det gör ingenting. Om något så gör det honom bara mer realistisk. Att läsa om Frank är  lite som att inte kunna slita blicken från en tågolycka, som man brukar säga. Detsamma gäller för halvbrodern Eric som flippade en dag och bland annat började elda och äta upp grannskapets hundar. Dynamiken i telefonsamtalen mellan de båda bröderna  under Erics resa hem mot ön och deras respektive trasiga personligheter känns som en tickande bomb och man vet inte riktigt när det kommer att smälla, vilket gör att spänningen ökar. I allmänhet så tycker jag att Banks är duktig på att göra sina karaktärer intressanta i den här boken.

Stämningen och miljöerna i boken känns precis så mörka och dystra som jag tycker att de ska vara och Banks är duktig på att inte ge för mycket information för snabbt, samtidigt som han inte gör läsningen långdragen. Han har sållat ut allt som inte är viktigt och gjort det bra så det känns inte som att man saknar något när läsningen är över. Han håller läsaren på halster och även om man är ganska övertygad om vad som kommer att ske så kan man aldrig vara riktigt säker.



Getingfabriken är makaber och troligtvis den ondaste bok jag har läst. Jag känner mig nästan lite medskyldig till karaktärernas brott och en del av mig känner sig lite smustig av att ha läst den. I teorin så förstår jag kritiken som boken fick när den släpptes på 80-talet, den är onekligen grym. Men inte orealistisk och överdriven. Tyvärr så finns det människor som beter sig som Frank ute i världen och att skriva om det i en roman och verkligen våga göra det trots kritiken man kan förväntas få är starkt och inte ett dugg annorlunda mot att göra en riktigt galen skräckfilm med liknande tema som sedan hyllas som kult. Jag älskar skräck så mer skräcklitteratur åt folket, tycker jag!

Titel: Getingfabriken

Författare: Iain Banks

Läst på: Svenska

Översättning: Roland Adlerberth

Originaltitel: The Wasp Factory

Ursprungsland: Storbritannien (Skottland)

Utgivningsår: 1984

Antal sidor: 225 sidor

Förlag: Modernista

ISBN: 978-91-86629-46-5

Finns tex hos: Adlibris, Bokus