Jag har läst Hemingways Den gamle och havet förut för länge sedan, troligtvis var det i skolsammanhang. Kvar i mitt minne fanns endast fragment. Tills jag beslutade mig för att läsa den igår kväll.
Santiago, en gammal fiskare, har varit ute med sin båt utanför Kubas kust i åttifyra dagar utan resultat. På grund av sin ständigt tomma hemvändande båt har man sagt att han medför otur och pojken som han spenderade sina tidigare fiskedagar med tvingas av sina föräldrar att byta båt för att få mer tur. Vilket han såklart får. Den gamle är dock havet trogen, med eller utan pojken, och när han ensam åker ut på sin åttiofemte dag får han äntligen napp. Mot en svärdfisk i samma storlek som båten bedriver han en flera dygns kamp som tillsist slutar till fiskens disfavör. Nu börjar nästa kamp. Kampen hem.
Boken känns symbolisk för den enskilda människans förmåga att klara av mer än vad hon tror. Boken påvisar stolthet och respekt för havet och för ett urgammalt yrke som för många har varit förutbestämt sedan födseln. Varje ord sätter stämningen. Varje ord placerar mig i båten. Varje ord får mitt hjärta att vilja kämpa med den gamle. Den är vacker helt enkelt. Nobelpris. ”för hans kraftfulla och inom nutida berättarkonst stilbildande mästerskap, senast ådagalagt i 'The Old Man and the Sea'”. Ja, varför inte.
Jag minns inte vad jag hade för bilder i huvudet när jag läste den första gången, men när jag bläddrade bland sidorna igår kväll så kom det tillbaka. Det kändes som att jag besökte en plats som jag har varit på tidigare. Den gamles hus såg likadant ut. Omgivningarna likaså. Allt kom tillbaka.
Originaltitel: The old man and the sea
Ursprungsland: USA
Utgivningsår: 1952
Läst på: Svenska
Översättning: Mårten Edlund
Antal sidor: 124 sidor
ISBN: 91-0-010908-8
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar