Igår var jag på Rumänska Kulturinstitutet för att fira in nya förlaget 2244 ordentligt. Härlig kväll med musik, skratt, intressanta människor och bevis återigen på att världen är liten. Förresten. För er som undrar varför förlaget heter som det heter så kan jag nu berätta att 2244 står för antalet metrar som utgör Svarta havets djup, loggans form är även havets form och färgerna runt representerar de länder runt havet från vilka förlaget ska ge ut litteratur; Georgien, Ryssland, Turkiet, Ukraina, Rumänien och Bulgarien.
Jag fick dessutom äran att träffa ett gäng bokbloggare, varav några var sådana jag inte tidigare träffat. Bland andra Carina (Bokbiten), Ann-Sofie (Breakfast Book Club), Ivana (Bokmania), Karin (En bokcirkel för alla), Eva (Boktokig) och Gunilla (den Ståhliga halvan av bokhandeln Fritz&Ståhl) ska ha tack som utgjorde ett fenomenalt sällskap. Och till er som ska till mässan nästa vecka (kan fortfarande inte fatta att det var ett år sedan jag gick runt på min första mässa och kände mig minst i hela världen), vi ses då!
Vad gäller den lilla världen som jag nämnde ovan så visade det sig att Gunilla som kändes så bekant för mig tidigare har jobbat inom den koncern jag arbetar hos nu. Koncernen är stor, men tydligen har hon även varit uppe på mitt kontor och suttit med en av mina närmaste kollegor under en dag. Inte konstigt att hon kändes bekant då. Varje gång det bevisas så måste jag ruska lite lätt på huvudet och tänka: att världen är så liten ändå! Det är fascinerande.
Eftersom jag har oflytet att bo i Västerås och inte Stockholm så var jag tvungen att dra alldeles för tidigt för att hinna med tåget hem igen.
Tack, 2244, för en kul kväll!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar