Mörk jord är Belinda Bauers debut och nog är det en lyckad sådan alltid. När 11-årige Billy Peters försvann sa bevis att han förmodligen blev kidnappad, mördad och nedgräven på Exmoorheden av den ökände pedofilen och massmördaren Arnold Avery även fast man aldrig hittade hans kropp. Nu, 18 år senare, har Billys familj ännu inte fått ro och hans 12-åriga systerson Steven bär på en oskuldsfulla önskan att hela sin sönderfallande familj om det så måste innebära att han gräver upp hela heden för att slutligen hitta sin morbrors kvarlevor så att alla en gång för alla kan acceptera att han är död. Kanske ska mormor då sluta stå i fönstret och hoppas på sina sons återkomst och börja älska Steven lite mer istället? Kanske även ge honom Billys bevarade rum så han slipper dela med 5-åriga brorsan Davey? Och kanske ska mamma krama honom lite oftare och till och med behålla en karl i sitt liv som Steven kan se upp till och ha som fadersgestalt? Kanske kan Steven få leva lite som en pojke bör när han är tolv år gammal? Kanske, kanske blir livet lite enklare när han blir hjälte..? När Stevens grävande inte ger det resultat han hoppas på tar han ett desperat steg ut i det okända och kontaktar den fängslade mannen som förstörde hans familj.
När jag tänker efter så inser jag att kriminalromaner egentligen aldrig har fått särskilt mycket plats i mitt läsande och nu när jag spenderade en lördag med att sträckläsa den här boken så förstår jag inte riktigt varför det har blivit så heller. Bauers förmåga att dra in läsaren är uppenbar från första sidan och det som fascinerar mig mest är troligtvis hennes fantastiska kontraster mellan ett skuldbelagt barns naivitet och en vidrig pedofil och barnamördares oberäkneliga tankegångar. Det är avskalat och rått och gör mig illa till mods, men kan jag inte sluta läsa.
Utöver det så tycker jag att Bauer har lyckats porträttera den nakna verkligheten som inte alltför sällan existerar i de lägre sociala samhällsklasserna. Att som liten veta att man måste hushålla med sina kläder och saker för att de vuxna inte har råd med mer blir påtagligt bland orden och ångesten att veta att man kommer att få skäll när man inte har varit försiktig nog delar jag med Steven. Hos en familj som har tryckt på Paus-knappen smyger jag från rum till rum i en rökig dimma. Bakom buskar och husknutar där Steven gömmer sig från de elaka pojkarna i mörka luvtröjor håller jag hans hand. På heden där många pojkar sover sin sista vila vill jag ruska liv i Steven.
Jag läste Mörk jord direkt efter Umberto Ecos Begravningsplatsen i Prag, vilket fick Bauers berättelse att framstå som rena rama semestern. Nu i efterhand när jag har fått lite distans så skulle jag fortfarande inte kalla den här boken annat än lätt att läsa, men pedofili och massmord är knappast något som bör kallas semester. Eftersom Ecos verk krävde en hel del uppmärksamhet och engagemang så var jag förmodligen fortfarande väldigt uppe i varv efter den när jag satte mig ned med Steven och hans familj och det påverkade min läsning enormt mycket och därför blev den också lätt att ta sig igenom trots de allvarliga ämnen som tas upp.
Originaltitel: Blacklands
Ursprungsland: Storbritannien
Utgivningsår: 2010
Läst på: Svenska
Översättning: Ulla Danielsson
Antal sidor: 270 sidor
ISBN: 978-91-86629-51-9
Förlag: Modernista
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar