Hugo är en hyllning till filmens historia

Det är awards season som det så fint heter i USA och 26 februari är det äntligen dags för årets Oscarsgala, den 84de i ordningen.  I nästan exakt halva mitt liv har jag trotsat natten och följt filmvärldens årliga höjdpunkt live likt ett barn framför Kalle och hans vänner på julafton och fascinationen tycks inte försvinna ju äldre jag blir heller. Men vad gör det? Jag älskar att sitta uppe och i mitt stilla sinne försvinna in i den magi som är just film.

Filmens historia påstås ha sin början den 28 december 1895 då bröderna August och Louis Lumière för första gången visade ett par av sina egengjorda kortfilmer för en allmän publik. Man visade till exempel den kända L'Arrivée d'un train en gare de la Ciotat (Tåget ankommer Ciotats station) som kort och gott visar hur ett tåg anländer till Ciotats station. Filmen var under en minut lång och publiken, som aldrig hade sett något liknande, sägs ha sprungit ur salongen när tåget närmade sig kameran för att undvika att bli påkörda. Med på den här visningen var Georges Méliès som bad om att få köpa en kinematograf av bröderna Lumière. De i sin tur sade blankt nej till detta, men Méliès gav sig inte och fick slutligen tag på en liknande kamera och med den startade han sin korta men imponerande filmresa. Hans intresse för teknik och specialeffekter ledde till att han blev en av Frankrikes absolut största filmpionjärer under början av 1900-talet. Méliès största succé var La Voyage dans la Lune (Resan till månen) från 1902 och sägs vara världens första science fiction-film. Inspirationen till filmen hämtade Méliès ur böcker som De la Terre à la Lune (Från jorden till månen) av Jules Verne, skriven 1865, och First Men in the Moon av H.G. Wells, skriven 1901. Med tiden gick filmens utveckling om den store pionjären och när första världskriget var ett faktum gick Méliès studio i konkurs, han själv föll i glömska och det sades att hans film smältes ned för att sedan bli stövelklackar. Han försörjde sig därefter som leksaksförsäljare i en liten butik på Paris-Montparnasses tågstation. I slutet av 1920-talet väcktes intresset för honom och hans verk till liv igen efter att journalister beslutade sig för att undersöka hans förflutna och när han slutligen dog 1938 gjorde han det som en respekterad filmskapare.

Varför berättar jag det här? Jo, därför att Georges Méliès historia och filmer inspirerade Brian Selznick att skriva boken The Invention of Hugo Cabret som kom ut 2007. Boken utspelar sig under 1930-talet och vi lär känna den 12-åriga föräldrarlösa pojken Hugo som lever ett hemligt liv i väggarna på Paris-Montparnasses tågstation. Med hjälp av en robotliknande maskin som han en gång försökte laga tillsammans med sin far så söker han svaret till hur han kan slippa vara så ensam och det är då hans vägar korsas med en äventyrssugen flickas och en bitter gammal mans.

Martin Scorsese, ännu ett filmgeni, har under 2011 gjort sin första 3D - film av Selznicks bok och 16 mars 2012 går Hugo upp på Sveriges biografer med Ben Kingsley, Asa Buttefield, Christopher Lee och Jude Law i några av rollerna. Den briljante Howard Shore gör musiken, Johnny Depp är en av producenterna, och igen, Martin Scorsese regisserar. Den har fått elva Oscarsnomineringar, bland annat för Bästa film, Bästa regi och Bästa adapterade manus. Se den, se den, för allt i världen: Se den! Berättelsen i Hugo är en hyllning till filmhistoriens början och filmen Hugo i sig som det tekniska mästerverk den är, är en hyllning till den utveckling som har skett sedan 1895. Den är otroligt genomarbetad och så fruktansvärt vacker. Varje bildruta är kärlek. Magiskt!