Jag har helt glömt att skriva om den senaste boken jag läste: Rim på liv och död av Amos Oz. Efter att ha läst Hur man botar en fanatiker så blev jag ju väldigt nyfiken på Oz och eftersom jag gillar att läsa böcker som handlar om böcker, skrivande och författare så kändes Rim på liv och död som en passande bok att ge sig på.
Ramberättelsen handlar om mannen som under bokens gångs kort och gott kallas författaren. Vi får följa honom under en kväll och natt i Tel Aviv, bland annat under ett fikabesök, under en författarkväll på kulturhuset, under förförandet av uppläsaren från tidigare nämnde författarkväll. I början redogör författaren för en rad frågor som han oftast får; Varför skriver ni? Varför skriver ni som ni gör? Försöker ni påverkar era läsare, och i så fall hur? o.s.v. o.s.v. Dessa frågor tar oss in i tänkandet kring hans skrivprocess. Han fantiserar om hur livet ser ut för vissa personer han möter. Han skapar fiktiva karaktärer till situationerna han befinner sig i och berättar deras story. Verklighet och fantasi vävs samman så skickligt att det skapar förvirring hos mig som läsare då jag tillslut har lite svårt att hålla isär dessa två världar utan att tänka till ordentligt.
Jag gillar Oz och hans sätt att skriva och jag har absolut inte förlorat mitt intresse för honom, men bland sidorna förlorar han mig i denna bok. Jag vet inte riktigt varför heller och det stör mig. Jag tror att det är författaren i sig som jag inte riktigt känner är särskilt sympatisk. Och då menar jag karaktären, inte Oz.
Originaltitel: (engelsk) Rhyming life and death
Originaltitel: (hebreiska) Charuzei Ha-Chaim Ve-Ha-Mavet
Ursprungsland: Israel
Utgivningsår: 2007
Läst på: Svenska
Översättning: (från engelska) Rose-Marie Nielsen
Översättning: (från hebreiska) Nicholas De Lange
Antal sidor: 118 sidor
ISBN: 978-91-46-21756-5
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar