Under hösten 2010 såg ett nytt intressant förlag dagens ljus och jag pratar om naturligtvis om 2244, som är en del av Bonnierförlagen. Deras fokus är helt riktat mot länder som Rumänien, Bulgarien, Turkiet, Ryssland, Ukraina och Georgien och med ungefär 8-10 nya titlar om året så kommer de att locka oss svenskar med det allra bästa som ovanstående Svarta havsländer har att erbjuda.
2244s första bok är Elif Shafaks Bastarden från Istanbul. Shafak är född 1971 och är idag Turkiets mest säljande kvinnliga författare. Boken är översatt till tjugo språk och nu är det alltså Sveriges tur att få bli mesmeriserade (vet inte om det är ett ord på svenska, men det borde vara det om inte annat).
Bastarden från Istanbul handlar om 19-åriga Asya Kazancı, den yngsta av familjens kvinnor som alla bor under samma tak i Istanbul. De flesta av familjens män har dött i förtid och den enda som fortfarande är i livet är Asyas morbror som sedan tjugo år tillbaka bor i USA med sin amerikanska fru och hennes armenisk-amerikanska dotter Armanoush. Asya har vuxit upp utan att någonsin veta vem hennes pappa är och i sin jakt på en egen identitet är hon vild, fylld av åsikter som hon med styrka och mod framför och över allt annat tar hon sig genom livet med huvudet högt trots att skällsordet bastard härjar som ett svart moln kring henne. När Armanoush, som är jämngammal med Asya, kommer för att bo hos de turkiska kvinnorna, gör hon det mycket för att lära känna sig själv och sitt eget armeniska ursprung, men tiden där blir en sådan som vänder upp och ner på mycket i båda tonåringarnas liv.
Boken är inte bara en gripande familjeberättelse där varje karaktär är unik, färgsprakande och inte minst fängslande. Den är även en historiebok som åtminstone har lärt mig en hel del om turkarnas och armeniernas historia som jag inte hade en aning om innan. Mellan 1915 och 1923 i det som då kallades för Osmanska riket, idag Turkiet, pågick folkmord på bland annat armenier som dåtidens så kallade ungturkiska rörelse ansågs vara ansvariga för. Två miljoner armenier kan ha mördats under den här tiden och än idag är det här ämnet otroligt tabubelagt i Turkiet, då man inte vill förknippas med Osmanska rikets blodiga historia. Så sent som 2010 valde svenska riksdagen att erkänna folkmordet och att förnekandet från Turkiets sida har lett till ilska hos många nationer råder det inga tvivel om. Shafak ska ha många tummar upp för att hon väljer att skriva så naket och brutalt ärligt om något så känsligt och att hon i sitt sätt att skriva inte bara visar oss det som varit utan också ställer det i kontrast till dagens Turkiet. I samband med den här boken blev Shafak stämd med motiveringen att hon ska ha "kränkt den turkiska identiteten". Att förneka två miljoner armeniers mord är lika mycket vansinne för mig som att inte erkänna utrotningen av sex miljoner judar, men vad som är mest vansinnigt är att folkmord ens får utrymme att existera någonsin. Det gör mig så otroligt ledsen och illamående, men tyvärr så är ju inte världen rosa och fluffig som man kanske vill inbilla sig ibland. När två vilsna tonårstjejer från två olika delar av världen möts och tvingas stå på varsin sida om en osynlig barriär någon annan har byggt så ger Shafak dem en gemenskap och en kärlek sinsemellan som är så viktig att uppmärksamma i dagens samhälle. Vi kommer att fortsätta uppleva orättvisor, krig och folkmord även i vår tid och det är då som det är som viktigast att minnas att i grund och botten är vi alla människor med samma behov och önskningar och att samarbete är viktigt snarare än vi och dem.
Utöver Shafaks gripande berättelse är uppbyggnaden av boken väldigt intressant. Alla kapitel utom två bär namn efter en ingrediens som ingår i efterrätten ashure som det talas om i boken. De kapitel med andra namn är två väldigt viktiga kapitel i boken, som speglar legenden bakom efterrätten på ett väldigt träffsäkert sätt.
...I dagar i sträck satt de i arken och det fanns bara vatten så långt ögat nådde. Snart började de få ont om mat. De hade inte så att det räckte till att laga en måltid. Då befallde Noa: 'Kom hit med det ni har.' Så djuren och människorna av olika trosriktningar, insekterna och fåglarna, ja, allihop kom med det lilla de hade kvar. De blandade ihop alla ingredienserna och därmed hade de lagat en stor gryta ashure.
Jag är glad att 2244 har valt att inrikta sig på en del av vår litterära värld som inte alltför ofta når oss. Jag vill ha mer litteratur av den här sorten, från alla delar av världen, inte bara den delen som ligger kring Svarta havet. Jag vet med säkerhet att jag kommer att följa 2244 och deras framfart med stort intresse.
Originaltitel: The Bastard of Istanbul
Ursprungsland: Turkiet
Utgivningsår: 2011
Läst på: Svenska
Översättning: Ing-Britt Björklund
Antal sidor: 384 sidor
ISBN: 978-91-8672-905-0
Förlag: 2244
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar