Din tillgivna gudfar C. S. Lewis

I min upplaga av Sagan om Narnia så kan man läsa ett brev som C.S. Lewis skrev till sin guddotter Lucy Barfield, flickan vars ögon sagan är skriven för.

Min kära Lucy!

Jag skrev den här sagan åt dig, men när jag började på den hade det inte gått upp för mig att flickor växer fortare än böcker.

Följden har blivit att du redan är för gammal för sagor, och när den dagen kommer då boken äntligen är tryckt och inbunden är du ännu äldre.

Men en gång kommer du att bli så gammal att du börjar läsa sagor igen. Då kan du ta ner den från hyllan, damma av den och tala om för mig vad du tycker om den.

Jag är antagligen för döv för att höra och för gammal för att förstå vad du säger då, men jag kommer fortfarande att vara

Din tillgivna gudfar

C.S. Lewis

När jag satt i biosalongen ikväll såg jag tårar rinna från folks ögon. Så även ett par från mina. Dock inte över filmen i sig utan över den enorma fantasi som Lewis har förfört en hel värld och många generationer med. Eftersom ingen skriver de böcker jag vill läsa, får jag göra det själv, har Lewis sagt en gång. Att med ett sådant konstaterande klacksparka allt vad skrivande kreativitet heter är jag så avundsjuk på. Det är nog så lätt egentligen. Det svåra ligger i att tillåta sina sinnen att uppslukas av fantasin. I vuxen ålder begränsar många sig för mycket och många ser flykten in i fantasins värld som onödig och barnslig. Det är  väl så att man kanske behöver tillåta sig själv att tänka som ett barn för att förstå hur Lewis med flera kan ha åstadkommit dessa litterära arv. Inte på något sätt skulle jag kalla fantasins värld onödig och barnslig och om de som envisas att tänka så tycker jag synd om. Tänk så mycket fantastiskt de missar. Så död jag hade känt mig inombords om jag hade tänkt så.