Jag går förbi Tranströmer nästan varje dag och han får mig alltid att le

Leanders

Idag efter jobbet gick jag till Leanders antikvariat och nosade på alla underbara böcker och passade på att fråga ägarinnan om de hade sålt mycket Tomas Tranströmer idag. Ja, vi hade inte så mycket av honom hos oss, sa hon, men det de hade hade de lagt fram imorse och när jag var där var allt slut. En man var in redan tidigt i förmiddags och handlade en bok för han var säker på att Tranströmer skulle vinna, sa hon. Och rätt hade han minsann.

Resten av tiden jag var där spenderade jag i antikvariatets källare som ni kan se en bråkdel av på bilden. Jag skulle kunna vara instängd där i flera dagar utan att lida det minsta. Det finns så otroligt mycket böcker, i hyllorna från går från golv till tak, i backar, i staplar på golvet, i högar på stolar. Överallt. Ett riktigt paradis. Det enda som hindrar mig från att handla hem en massa just nu är det faktum att min lägenhet snart inte pallar fler böcker. Ja, lägenheten är för liten, det är inte jag som har för många böcker som folk gärna påstår.

I korsningen Köpmangatan / Stora gatan

På vägen hem passerad jag tre av Västerås hyllningar till sin före detta invånare och numera Nobelpristagare.  2008 invigdes stenpoesin vars syfte var att skapa en kontrast till dagens kommersiella hets. Ett par av Tranströmers haikudikter, som alltså är kortare dikter av japansk form, röstades fram av västeråsarna efter att skrivarföreningen Arospennorna valde ut tolv alster som sedan ställdes ut på Västerås stadsbibliotek. Poesin ska skapa små andhål och  luftrum som ger möjlighet till reflektion i vardagen.

Vasagatan 12, utanför gallerian Centra.

Jag är glad att jag för en gångs skull vet i förväg vem årets Nobelpristagare är och ännu mer nöjd är jag över det faktum att jag faktiskt har läst lite av honom också och tycker om det. Det är riktigt kul. Den här stenpoesin passerar jag dessutom nästan varje dag och när jag ser hans ord som består trots väder och vind så ler jag inombords och blir varm i hjärtat. Jag berörs. Och det är en skön kontrast till den moderna vardagen.

Jag minns när det var nytt, första gången jag såg vad det var. Jag tackade alla gudar jag kunde komma på för att någon där ute uppmärksammade ett djup i ett samhälle vars ytlighet jag allt som oftast vill kräkas av.

I korsningen Vasagatan / Smedjegatan

Återigen. Stor GRATTIS till Tomas Tranströmer för årets Nobelpris i litteratur. Det var väl kanske inte en dag för tidigt kan jag tycka.

Lyran bjuder för övrigt på en mindre samling av Tranströmers dikter så har ni inte läst något av honom råder jag er att snoka runt lite hos henne. Romanska bågar är en av mina favoriter och den hittar ni där.