På tal om helgens jerka, alltså om något som har fått översvallande recensioner, men som jag själv inte tyckte om: Jag har läst min andra bok av Theodor Kallifatides. Kärleken. En vän till mig fick in mig på Kallifatides-banan förra året efter att hon hade lovordat hans böcker och beordrade mig att läsa Vänner och älskare. Jag läste den. Jag gillade den inte. Mina åsikter mottogs inte väl av min vän och jag hade tydligen brutalt fel i allt jag tyckte (!). Jag fick sedan ordern att läsa Kärleken istället och med ett öppet sinne gav jag verkligen Kallifatides en andra chans så mycket jag bara kunde. Men nej. Jag gillade inte Kärleken heller. Att yttra mig negativt om Kallifatides böcker i hennes närvaro är numera strikt förbjudet. Kärleken utspelar sig i Sverige och handlar om Laki Sarris, en 40-årig grekisk invandrad filosof som är gift med Lena och är far till deras gemensamme son, fyraårige Johan. Det är när Laki träffar den betydligt yngre och väldigt vackra Li som berättelsen börjar. Hon vänder upp och ner på hans värld och får honom att längta efter något annat än det hans vardag erbjuder. Kärlekens existens i alla dess former får Laki att börja rannsaka sig själv och sina relationer och i gråzon efter gråzon analyseras det väsen vi alla bär inom oss.
Kärleken är ett återkommande tema för Kallifatides och under 70-talet skrev han en rad romaner, den här inkluderad, där han filosoferade kring det. Laki talar till Li i boken och han försöker förklara för henne varför saker och ting blev som de blev mellan dem båda, men också varför det blev som det blev mellan Laki och Lena. Han funderar mycket kring kärleken mellan man och kvinna och mellan förälder och barn, men också en hel del kring kärleken till tankarna. Språket är enkelt, men bitvis ändå väldigt poetiskt och vackert. Kallifatides kan konsten att använda orden rätt. Det är alltså inte i språket mitt problem med hans böcker ligger.
När jag läste Vänner och älskare så kunde jag inte riktigt sätta fingret på vad det var som jag hade så svårt med i boken. Då var det känslan av svensk tristess som var mest påtaglig för mig. När jag läste Kärleken insåg jag dock plötsligt vad det är som har stört mig mest. Hittills. Hans huvudkaraktärer! Jag tål för allt i världen inte Kallifatides huvudkaraktärer. Männen i hans böcker. Laki. Han är svag och sorglig i mina ögon. Nonchalant. Arrogant. Oansvarig. Omogen. Självisk. På gränsen till gubbsjuk. Han ber inte om ursäkt för sina känslor och visst vet jag att man aldrig kan rå för vad man känner, men någonstans borde ett samvete finnas. Jag känner inte hans samvete. Jag ser en man framför mig som lider av ett bekräftelsebehov större än allt annat och han låter sig styras av det. Det Kallifatides skriver om kallar inte jag kärlek. Det kallar jag brist på kärlek.
Någonstans i boken ger Laki följande förklaring till sin kvinnliga kollega som sårats av en grekisk man:
De grekiska männen har en gång varit gudar! sade jag. De kan inte glömma det samtidigt som de vet att de aldrig mer kommer att bli det.
Jag tycker att det sammanfattar Laki själv ganska väl hur allvarlig kommentaren än var eller inte var i sitt sammanhang.
Du kan inte säga att boken inte berör dig, sa min vän. Nej, visst berör den mig. Men på ett negativt sätt. Omständigheterna i boken kan vara himmel eller helvete eller någonstans i mitten, men om jag inte kan hitta något sympatiskt hos huvudkaraktären i det här fallet så faller hela boken för mig. Det finns inget som kompenserar för irritationen som Laki orsakar hos mig.
Trots mina dåliga erfarenheter med Kallifatides så har jag ändå gett mig tusan på att någon gång hitta en bok av honom som jag gillar. Jag har ju en del att välja på så jag har inte gett upp hoppet. Bara jag slipper hans hemska huvudkaraktärer och får lära känna någon som jag har respekt för så kanske det ordnar upp sig.
Tummen upp för bokens omslag förresten. Ingen mindre än Stig ’Slas’ Claesson är ansvarig för det.
Titel: Kärleken
Författare: Theodor Kallifatides
Läst på: Svenska
Översättning: -
Originaltitel: Kärleken
Ursprungsland: Sverige
Utgivningsår: 1978
Antal sidor: 178 sidor
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 91-0-043430-2
Finns t ex hos: Bokbörsen
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar