 |
| Abdellah Taïa Foto: Laurent Denimal |
Jag är inne i en enormt seg läsperiod just nu så jag roar mig lite med att läsa de mindre krävande novellerna som jag har runt om i bostaden istället. I det senaste numret av Karavan har författaren Håkan Lindquists skrivit en vacker artikel om sin 39-åriga skrivarkollega Abdellah Taïa, som ofta benämns som Marockos första öppet homosexuella författare, och jag läste den med tårar brännandes bakom ögonlocken. Jag kan inte föreställa mig hur det är att växa upp i en tillvaro där könsroller är så fasta och hårt hållna att den sjudande sexualiteten som ändå finns under ytan blir ett sådant hyckleri och att den leder till brutal förnedring och vidriga övergrepp.
En pojke eller man kan ha sex med en annan pojke eller man. Det varken gör honom till homosexuell eller äventyrar hans manlighet så länge han är aktiv och den andre mer eller mindre ett verktyg. Det är den andre som är förhatlig, som kan bespottas eller slås, förskjutas eller fördömas. Vad värre är, det räcker att dessa manliga hetrosexuella män känner åtrå till en pojke eller man för att han - objektet - ska fördömas. Av dem, av alla.
Taïa själv har utsatts för sexuella övergepp, stämplats som den feminina pojken och spottats på, men ändå har han funnit styrkan att stå upp för den han är och vågat visa den personen för världen trots att inte ens hans familj vill acceptera den han är. Människor som vågar. Som tar det positiva ur svåra situationer. Som söker. Och finner. Det berör mig. Mycket av det som hände honom under hans yngre år tas upp i hans böcker och även om hans förflutna inte är unikt på något sätt så är det få av de utsatta som har fått en internationell röst som Taïa har fått.
I Karavan kan man läsa Taïas novell Den sårade mannen där en fransk film om en homosexuell man väcker dolda känslor och lustar till liv samtidigt som en sovande mor snarkar i fåtöljen bredvid. En rörande berättelse om att inte kunna visa sitt rätta jag inför de man älskar mest. Taïa flyttade till Paris 1999 och novellen är också skriven på franska från början och har namnet L´Homme blessé på originalspråk. 2007 publicerades den bland annat i den marockanska litterära tidsskriften Nejma. Håkan Lindquist och Davy Prieur har översatt novellen till svenska och de har även översatt hans enda bok som finns på svenska i dagsläget, Ett arabiskt vemod, och som har kommit ut hos Elisabeth Grate. Den kom kom ut på franska 2008 och heter Une mélancolie arabe på originalspråk. Under nästa år publiceras även Taïas Frälsningsarmen hos samma svenska förlag. Den kom ut 2006 för första gången och heter L'armée du salut på originalspråk. Allt som allt har han gett ut sex böcker och jag hoppas att fler av dem översätts till svenska för Taïa är absolut en författare som jag kommer att läsa mer av i framtiden.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar