Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Den 26 mars kom äntligen Eld, fortsättningen på Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Cirkeln, ut. Jag hade ju längtat en hel del efter den boken så jag var inte sen med att börja läsa den och tidigt på förmiddagen den 28 mars så var separationsångesten ett faktum eftersom jag hade plöjt igenom alla 634 sidorna redan. Nu måste jag vänta alldeles för länge på sista delen, Nyckeln, i Engelsfors-trilogin som kommer under 2013, men utifrån vad jag redan vet om del ett och nu del två så är det väl värt all väntan.

Välkommen tillbaka till Engelsfors. Av De Utvalda så är endast fem kvar och efter en onormalt het sommar där allt, inklusive magin, har stått stilla så ska de nu börja sitt andra år på gymnasiet. Det är tydligt att något inte är sig likt i det lilla samhället och att ondskan är på väg att göra sitt drag så nu är det viktigare än någonsin att tjejerna håller ihop. Vid sidan av vanliga problem som brustna tonårshjärtan, förlorade vänskaper och familjeproblem så måste De Utvalda ta hjälp av det förflutna för att förstå det oundvikliga hot som står emot dem i nuet.  

Jag vet inte riktigt vad jag ska börja. Först och främst. Sträckläsningsvarning. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken. Knappt inte ens när det var ytterst nödvändigt. Som vid välbehövliga toapauser. Jag lade ifrån mig boken, reste mig upp och kom två meter för att sedan vända helt om och tänka att jag hinner läsa åtminstone två kapitel till innan jag måste kuta. Så jag avverkade två kapitel till eftersom jag var alldeles för nyfiken för att vänta den minut det skulle ta att gå på toa. Tydligen. Jag läste ungefär 85 % av boken under en och samma dag och det var nästan så att jag började fundera på om man hade blandat i något beroendeframkallande i bokens sidor som sedan sipprade in genom fingertopparna och sedan ut i blodet varje gång man bläddrade för Eld var som en drog för mig. Precis som Cirkeln var. Nu lider jag av svår abstinens.



Inte på något vis är Eld en blek transportstäcka till den slutliga kampen, den står gott och väl på egna ben samtidigt som den bygger upp enorma förväntningar inför sista delen. Det händer saker hela tiden, upptrappningen från kapitel till kapitel är genomtänkt och rakt igenom klockren. Tempot är alltid helt rätt för situationerna som uppstår, inte någon gång känner jag att berättelsen hamnar i lite stiltje eller blir alldeles för intensiv. Adrenalinet och tjejernas känslor pumpar genom mig samtidigt som jag läser om dem i boken och allt känns så otroligt nära och realistiskt. Jag känner mig som flugan på väggen som ingen ser, men som lever i samma verklighet. En bidragande faktor till den känslan är detaljerna som Strandberg och Bergmark Elfgren så skickligt fortsätter att baka in överallt i texten. Det märks dessutom så tydligt i texten att författarnas skrivsamarbete fungerar alldeles fenomenalt bra.

I Eld kommer man tjejerna närmare och man märker hur de utvecklas som människor och lär sig av varandra. Det är dessutom inte bara genom det personliga perspektivet som man lära känna varje individ utan man får även se varenda en av dem genom de andras ögon. Detta göra att läsaren får en unik inblick i varje karaktärs personlighet eftersom vi får se dem från flera olika håll. På så sätt känns det lite som att jag som läsare rotar runt i deras liv och personliga sfär lite mer än vad jag egentligen borde. Det blir stundtals väldigt intimt, men man förstår deras handlingar och tankar mer och mer och liksom med personer man känner väl så kan man nu ana hur karaktärerna kommer att reagera i vissa situationer eller vad de kanske kommer att säga i en annan. För läsaren så har tjejerna gått från att vara främlingar till att bli ytliga bekanta till att bli ens vänner.



Vi får även lära känna samhället Engelsfors mycket mer i Eld. Ett nytt positivt tänk sprids som en löpeld i bruksorten och en sektliknande känsla slukar mig sakta men säkert och gör mig bitvis riktigt förbannad under läsningens gång, vilket troligtvis är exakt vad jag borde känna när jag läser. Även magins värld tar mer plats i häxornas liv  och nya karaktärer introduceras och ger djup till berättelsen.



Vissa delar av boken påminner en del om bland annat Harry Potters berättelse, men det gör ingenting eftersom Strandberg och Bergmark Elfgren ändå har gjort dessa drag till sina och de är heller inte ovanliga för den här typen av fantasyberättelse. Jag väntar med spänning på del tre och hoppas så mycket jag orkar att den boken blir minst 1500 sidor lång eller så. Den skulle lätt kunna vara det utan att bli tråkig. Eld hade lätt kunnat vara minst 1000 sidor lång utan att jag skulle tröttna. Jag vill bara ha mer och törs inte ens tänka på separationsångesten och tomheten som jag kommer känna när Engelsfors-trilogin har nått sin sista sida.

Jag vill för övrigt säga tummen upp till Karl Johnsson som har gjort teckningen över Engelsfors som finns i början och slutet av boken. Riktigt snygg.

Fagersta är bruksorten som Strandberg växte upp i och här kan ni följa med när författarna besökte samhället och berättade mer om hur Engelsfors kom till. 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: LÄS CIRKELN OCH ELD! Gör det bara. Ställ inga frågor. Bara läs! Så förstår du vad jag menar.

Titel: Eld

Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Läst på: Svenska

Översättning: -

Originaltitel: Eld

Ursprungsland: Sverige

Utgivningsår: 2012

Antal sidor: 634 sidor

Förlag: Rabén & Sjögren

ISBN: 978-91-29-67780-5

Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, FritzStåhl