Visar inlägg med etikett Mats Strandberg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mats Strandberg. Visa alla inlägg

18 nov. 2013

Bokkärlek

Så fick jag äntligen hem Nyckeln idag. Satt som på nålar hela dagen på jobbet och det enda jag ville var att springa till ombudet och hämta ut mitt fina bokpaket. När jag väl släpptes ut från kontoret var jag snabb att handla lite godis, sedan fritog jag mitt paket och småkutade hem med det. Slet upp spännbanden, gosade ner mig under min absolut mysigaste filt och började läsa. 

Vilken underbar känsla jag fylldes av. Den där välbekanta, trygga känslan av att komma hem nästan. Jag har verkligen saknat gänget från Engelsfors och när jag sedan somnade med boken i famnen och vaknade med den tryckt mot hjärtat kunde jag inte låta bli att fnissa lite för mig själv för trots all såsighet så är det väl precis så man ska känna med bra böcker. 

17 nov. 2013

Härlig vecka att se fram emot



På onsdag är det äntligen dags för bio. The Hunger Games: Catching Fire har premiär, jag är ledig och inget passar väl bättre än lite godis och Katniss Everdeen i två och en halv timme.

Innan onsdag tänker jag läsa lite Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Att förhandsbeställa på Adlibris gav mig inte så mycket eftersom paketet skickades på fredagen och inte skickades för att vara framme hos mig på fredagen. Om Posten (hint hint, ni som jobbar med sociala medier) har gjort sitt jobb borde jag dock ha boken i min famn imorgon måndag. Perfekt sätt att starta veckan på. Jag har redan varit och klappat lite på den på Akademibokhandeln (eventuellt också läst första sidan lite snabbt) och den var tjock och go och alldeles underbar.

4 nov. 2013

Vad Allegiant, Nyckeln och Champion har gemensamt

Ja, alla dessa böcker avslutar varsin trilogi. Nu börjar det bli dags för mig att avsluta tre påbörjade bokserier så jag har äntligen beställt de avslutande böckerna i Divergent-trilogin, Engelsfors-trilogin (jag är så peppad att det nästan är löjligt) och Legend-trilogin.  

I dagsläget läser jag bok två, Prodigy, i Marie Lus Legend-serie, men den är alldeles snart utläst och då är det bara att sätta sig ner och vänta på det fina bokpaketet som landar hos mig i samband med att Nyckeln släpps den femtonde november. Nyckeln förresten. Jag har hållt på Berättelser från Engelsfors så den ska jag äntligen mysläsa nu innan avslutningen kommer. 

V. 46 kommer bli en bra vecka!

25 juni 2012

Bokbloggsjerka, 22-25 juni - Vilka berättartekniska detaljer är störande?

Jag är ute i senaste laget, men här kommer i alla fall mina åsikter kring midsommarhelgens jerka.



Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan!



Det retar mig när det finns så många komman i en mening att jag hinner glömma hur meningen började innan jag ens är framme vid slutet av den. När den tar upp en halv sida så blir det inte bra. I Nathaniel Hawthornes The Scarlet Letter finns en del exempel  på långa meningar vilket gör att läsandet känns ansträngt emellanåt. Motsatsen, telegramliknande text, är också extremt störande för mig. Vit jazz av James Ellroy är ett klart och tydligt exempel. Jag höll på att bli tokig när jag läste den, fattade knappt alls vad jag läste.


Alldeles för detaljerade beskrivningar kan också störa mig. Det är självklart viktigt att fokusera på detaljer för att skapa den rätta miljön och sätta stämningen, men de måste vara relevanta för berättelsen. Jag kan nog känna att jag struntar fullkomligt i hur skogen bakom huset ser ut in i minsta detalj och hur livet bland träden ter sig om det inte visar sig att skogen och dess invånare har en funktion i berättelsen. Allt man läser sår ju någon form av frö och om man aldrig återkommer till det så sitter man där i slutet och funderar på varför författaren ens tog upp det från början. Exempel på det är Liftarens guide till galaxen-serien av Douglas Adams. Några som däremot har gjort helt rätt gällande beskrivningar är Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren med Cirkeln och Eld. De är fullkomligt klockrena.


Jag stör mig även på när författare har svårt att anamma begreppet "kill your darlings". Inte en berättarteknisk detalj så, utan kanske brist på, men det stör mig i alla fall. Det spelar liksom ingen roll hur bra ett moment är, om det inte passar in i texten och därmed förvirrar läsaren så ska det bort.  Det har inte med berättelsen att göra. Spara det till en annan text istället. Här är Liftarens guide till galaxen som exempel igen. Även om momenten tydligen ska ha med berättelsen att göra, enligt alla fans, så är många av dem så trista att klockorna stannar. Av 900 sidor så läste jag 300 innan jag gav upp.

7 maj 2012

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Den 26 mars kom äntligen Eld, fortsättningen på Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Cirkeln, ut. Jag hade ju längtat en hel del efter den boken så jag var inte sen med att börja läsa den och tidigt på förmiddagen den 28 mars så var separationsångesten ett faktum eftersom jag hade plöjt igenom alla 634 sidorna redan. Nu måste jag vänta alldeles för länge på sista delen, Nyckeln, i Engelsfors-trilogin som kommer under 2013, men utifrån vad jag redan vet om del ett och nu del två så är det väl värt all väntan.


Välkommen tillbaka till Engelsfors. Av De Utvalda så är endast fem kvar och efter en onormalt het sommar där allt, inklusive magin, har stått stilla så ska de nu börja sitt andra år på gymnasiet. Det är tydligt att något inte är sig likt i det lilla samhället och att ondskan är på väg att göra sitt drag så nu är det viktigare än någonsin att tjejerna håller ihop. Vid sidan av vanliga problem som brustna tonårshjärtan, förlorade vänskaper och familjeproblem så måste De Utvalda ta hjälp av det förflutna för att förstå det oundvikliga hot som står emot dem i nuet.  


Jag vet inte riktigt vad jag ska börja. Först och främst. Sträckläsningsvarning. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken. Knappt inte ens när det var ytterst nödvändigt. Som vid välbehövliga toapauser. Jag lade ifrån mig boken, reste mig upp och kom två meter för att sedan vända helt om och tänka att jag hinner läsa åtminstone två kapitel till innan jag måste kuta. Så jag avverkade två kapitel till eftersom jag var alldeles för nyfiken för att vänta den minut det skulle ta att gå på toa. Tydligen. Jag läste ungefär 85 % av boken under en och samma dag och det var nästan så att jag började fundera på om man hade blandat i något beroendeframkallande i bokens sidor som sedan sipprade in genom fingertopparna och sedan ut i blodet varje gång man bläddrade för Eld var som en drog för mig. Precis som Cirkeln var. Nu lider jag av svår abstinens.



Inte på något vis är Eld en blek transportstäcka till den slutliga kampen, den står gott och väl på egna ben samtidigt som den bygger upp enorma förväntningar inför sista delen. Det händer saker hela tiden, upptrappningen från kapitel till kapitel är genomtänkt och rakt igenom klockren. Tempot är alltid helt rätt för situationerna som uppstår, inte någon gång känner jag att berättelsen hamnar i lite stiltje eller blir alldeles för intensiv. Adrenalinet och tjejernas känslor pumpar genom mig samtidigt som jag läser om dem i boken och allt känns så otroligt nära och realistiskt. Jag känner mig som flugan på väggen som ingen ser, men som lever i samma verklighet. En bidragande faktor till den känslan är detaljerna som Strandberg och Bergmark Elfgren så skickligt fortsätter att baka in överallt i texten. Det märks dessutom så tydligt i texten att författarnas skrivsamarbete fungerar alldeles fenomenalt bra.


I Eld kommer man tjejerna närmare och man märker hur de utvecklas som människor och lär sig av varandra. Det är dessutom inte bara genom det personliga perspektivet som man lära känna varje individ utan man får även se varenda en av dem genom de andras ögon. Detta göra att läsaren får en unik inblick i varje karaktärs personlighet eftersom vi får se dem från flera olika håll. På så sätt känns det lite som att jag som läsare rotar runt i deras liv och personliga sfär lite mer än vad jag egentligen borde. Det blir stundtals väldigt intimt, men man förstår deras handlingar och tankar mer och mer och liksom med personer man känner väl så kan man nu ana hur karaktärerna kommer att reagera i vissa situationer eller vad de kanske kommer att säga i en annan. För läsaren så har tjejerna gått från att vara främlingar till att bli ytliga bekanta till att bli ens vänner.



Vi får även lära känna samhället Engelsfors mycket mer i Eld. Ett nytt positivt tänk sprids som en löpeld i bruksorten och en sektliknande känsla slukar mig sakta men säkert och gör mig bitvis riktigt förbannad under läsningens gång, vilket troligtvis är exakt vad jag borde känna när jag läser. Även magins värld tar mer plats i häxornas liv  och nya karaktärer introduceras och ger djup till berättelsen.



Vissa delar av boken påminner en del om bland annat Harry Potters berättelse, men det gör ingenting eftersom Strandberg och Bergmark Elfgren ändå har gjort dessa drag till sina och de är heller inte ovanliga för den här typen av fantasyberättelse. Jag väntar med spänning på del tre och hoppas så mycket jag orkar att den boken blir minst 1500 sidor lång eller så. Den skulle lätt kunna vara det utan att bli tråkig. Eld hade lätt kunnat vara minst 1000 sidor lång utan att jag skulle tröttna. Jag vill bara ha mer och törs inte ens tänka på separationsångesten och tomheten som jag kommer känna när Engelsfors-trilogin har nått sin sista sida.


Jag vill för övrigt säga tummen upp till Karl Johnsson som har gjort teckningen över Engelsfors som finns i början och slutet av boken. Riktigt snygg.


Fagersta är bruksorten som Strandberg växte upp i och här kan ni följa med när författarna besökte samhället och berättade mer om hur Engelsfors kom till. 


Jag har sagt det förut och jag säger det igen: LÄS CIRKELN OCH ELD! Gör det bara. Ställ inga frågor. Bara läs! Så förstår du vad jag menar.


Titel: Eld
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Läst på: Svenska
Översättning: -
Originaltitel: Eld
Ursprungsland: Sverige
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 634 sidor
ISBN: 978-91-29-67780-5
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, FritzStåhl

11 mars 2012

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Nu har jag äntligen läst Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren och vilken fantastisk upplevelse det var. Bortsett från en ovälkommen men välbehövlig nattsömn så sträckläste jag boken i tisdags och onsdags. För er som inte vet så är Cirkeln del ett i en trilogi där del två heter Eld och kommer ut 26 april 2012 och del tre heter Nyckeln och kommer ut någon gång under 2013.


Cirkeln utspelar sig i bruksorten Engelsfors i Bergslagen. Där bor 13 000 invånare vararv 11,8 procent är arbetslösa. De enda verksamheterna som överlever är pizzeriorna. Läsåret har precis börjat när Engelsfors gymnasium skakas av ett självmord på en av elevtoaletterna. Här börjar berättelsen. En natt när blodmånen lyser starkt för en oförklarig kraft sex tonårstjejer samman i den nedlagda folkparken Kärrgruvan. Ida, Anna-Karin, Linnea, Minoo, Rebecka och Vanessa har ingenting gemensamt fram tills nu. De får veta att de är häxor och att de måste hålla ihop för att de ska överleva och kunna bekämpa det onda som lurar i skuggorna. De är De Utvalda.


Som ni hör är det här en fantasybok och ofta när det gäller svensk sådan så är jag livrädd för att böckerna ska amerikaniseras och bli allt annat än trovärdiga. Jag är dessutom själv född och uppvuxen i en bruksort i Bergslagen som är väldigt lik Engelsfors och det gjorde nog att jag var lite rädd för att berättelsen skulle falla på grund av att man inte har lyckats fånga den rätta bruksortsmentaliteten. Det tog dock inte lång stund innan jag märkte att mina rädslor var totalt obefogade. Det är så uppenbart att författarna har gjort sin research vad gäller små halvdöda svenska bruksorter, både när det gäller dess atmosfär och dess invånare. Detaljerna är a och o och fullkomligt klockrena och det kombinerat med småstadsnyanserna i karaktärernas sätt att tala och vara ger hela texten exakt rätt känsla i det kulturella sammanhanget.


Vad gäller fantasyinslagen i boken så faller det aldrig över och blir för mycket. De gånger jag tror att jag kommer vilja protestera och konstatera att en händelse är fånig eller klyschig så säger eller tänker någon av karaktärerna något som visar att de känner samma som jag. Det fungerar lite som skicklig retorik där man tar död på motståndarens argument redan innan de har fått chansen att yttra sig.


Persiennerna är nerdragna. Alla lamporna är släckta. Ida har tänt vita blockljus som hon har placerat ut i rummet, fyra stycken i varje hörn. Av någon anledning kan ritualen inte utföras vare sig i dagsljus eller elektriskt ljus. Det ser ut soom en b-film där huvudpersonerna antingen ska ha en satanistmässa eller en sexorgie eller både och, tänker Vanessa. (sid. 396)   


Att tjejerna i boken inte ser det övernaturliga som världens vanligaste grej utan ifrågasätter samma sak som läsaren kan tänkas vilja ifrågasätta skapar ett gemensamt perspektiv och därför blir det som skrivs hållbart.


En annan intressant sak i boken är karaktärernas olikheter. Våra kvinnliga hjältar har inte alls samma typ av personlighet och de kommer från alla skikt i den sociala tonårshierarkin. Vi har t ex det skygga mobboffret, plugghästen, rebellen och skolans okrönta drottning. Enbart det faktum att de måste hålla ihop och arbeta tillsammans är en påtaglig kamp som nöter ner dem tills de måste förstå att de bara är människor. Ingen bättre än någon annan. Inte heller sämre.  


Det är en underdrift att säga att jag längtar efter Eld som kommer ut 26 april. Jag kan knappt vänta tills jag får lära alla bättre och följa deras krig mot ondskan.



Strandberg och Bergmark Elfgren pratar

Cirkeln, Bokmässan i Gbg 2011.


Det var meningen att Cirkeln skulle bli film också, men i dagsläget har Bergmark Elfgren, som skulle skriva manus, dragit sig ur tillsammans med Strandberg och Levan Akin, som skulle regissera.


Bergmark Elfgren skrev följande på sin blogg i februari:


Vi kan inte längre stötta filmbolaget Filmlances utveckling av Cirkeln-filmen.

Vi kan inte gå in på detaljer om varför, men vi känner ett alldeles för stort ansvar gentemot våra läsare och den värld vi har skapat för att kunna stå bakom den här produktionen.

Det här har varit en svår och smärtsam process som har pågått under lång tid och i månadsskiftet januari/februari hade vi inget annat val än att meddela Filmlance att vi inte längre kan stötta filmatiseringen. Sara kommer inte att skriva manus och Levan Akin hälsar att han självklart inte kan regissera en film som författarna inte stödjer. Vi önskar att vi hade kunnat berätta detta för er tidigare, men det har inte varit möjligt.
  


Det är tråkigt att författarna och regissören har dragit sig ur, men jag har full förståelse för det. Jag skulle inte heller kunna fortsätta med ett projekt som jag som författare inte kan backa upp till hundra procent. Det är starkt av dem att kunna säga ifrån trots alla förväntningar bland fansen. Huruvida det blir en film eller ej ändå återstår väl att se, antar jag, men jag förstår inte hur man kan välja att gå vidare med en film som de viktigaste personerna tar avstånd från.


Titel: Cirkeln
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Läst på: Svenska
Översättning: -
Originaltitel: Cirkeln
Ursprungsland: Sverige
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 516 sidor
ISBN: 978-91-29-67605-1
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, FritzStåhl